|
LiljonkvistDet var inte förrän jag var vuxen, nästan 40, som jag riktigt förstod det som hände mig när jag var liten. Ända till dess hade jag hållit det ifrån mig. Mått dåligt i största allmänhet, men inte förstått varför. Jag tänkte bara att jag var "konstig" och att det måste vara något fel på mig. En gång läste jag en berättelse om en tjej som var sjuk så att hon inte hade någon ork. Så kom läkarna på att hon hade något fel på halsen, och när de hade opererat henne blev hon så pigg och stark att hon blev löparstjärna. När jag läste den berättelsen önskade jag så starkt att det kunde vara så med mig också, att någonting var i olag med mig, men att det skulle gå att operera. Och att jag skulle bli "normal" sen.
När jag skriver det här (våren 2002) mår jag bra. Jag har fått bra hjälp att bearbeta det som har hänt mig, och jag lever ett bra liv. Jag hoppas att du som läser det här, om du också är eller har varit utsatt, kan få lite nytt hopp genom det. För om jag kan bli hel, då kan DU det också.
Låna gärna mina texter, men glöm inte bort att tala om var de kommer ifrån. :-)
|
Sidan ändrad
|